bergquists

Har pecis fått reda på att en av mina närmsta släktingar är döende. Det är hemskt och svart, men man kan inte bara sitta ner och deppa det skulle hon inte vilja. Nu har man gråtit och varit ledsen sen måste man ta tag i sig. Jag tog min cykel och cyklade ut i skogen och ringde sara, såfort jag hör hennes röst så blir jag lugn.
Det ända man vet här i livet säkert, det är att alla ska dö någongång  men ändå blir det hemskt när det väl slår in.
Men än så lever hon, och det ska man vara  glad över!

Bild tagen av mig idag på stranden. Mer kommer sen.

Ta hand om varandra! uppdaterar kanske senare